H.M. Konungens hälsning till Sverige

Veckan som leder fram till påsk kallas ofta Stilla veckan. Den veckan inleds i dag, på palmsöndagen. Och på många håll är den mer stilla än någonsin.

Covid-19 har Sverige och världen i sitt grepp. Gator och torg är nästan tomma och tysta. Pandemin slår också hårt mot företag och jobb och den svenska ekonomin, ja, mot hela det svenska samhället.

Samtidigt, i andra delar av vårt samhälle, har man allt annat än en stilla vecka framför sig.

En civil mobilisering är inledd. Jag tänker då främst på hälso- och sjukvården. Där arbetar nu anställda och volontärer, tillsammans, för att rädda så många liv som möjligt.

Det är en stor uppgift. Det krävs mod. Och det kommer att krävas uthållighet. Till alla er som deltar i detta viktiga arbete vill jag rikta mitt djupt kända tack.

Låt oss sända en tanke till alla dem, som nu ser till att Sverige även i övrigt fortsätter att fungera. Trots en ansträngd situation. Och trots risker för den egna hälsan.

Alla Ni som ser till att våra äldre får den omsorg de behöver, att vi kan handla mat, att kollektivtrafiken fungerar, och allt annat som vi så lätt tar för givet: till Er sänder jag också ett stort och varmt tack.

Stilla veckan leder oss som sagt fram till påsken. För mig, och för många i vårt land, är den en viktig och efterlängtad helg. Det är en tid då man gärna vill resa och kanske umgås med släkt och vänner. Många går i kyrkan.

Men – en del av detta kommer inte att vara möjligt denna påsk. Det måste vi acceptera. Vi måste tänka om, ställa in oss på att stanna hemma.

Det kan kännas tråkigt. Men det kommer fler påskhelger! För de flesta av oss handlar det trots allt om ganska små uppoffringar. Inte minst om man jämför med att bli allvarligt sjuk, att förlora en vän eller en familjemedlem.

Jag tänker i dag särskilt på alla barn i vårt land som nu riskerar att förlora far- och morföräldrar. Och att gå miste om den trygghet och erfarenhet som de kan erbjuda.

För deras skull måste vi agera ansvarsfullt och osjälviskt. Den skyldigheten har vi alla i vårt land. Var och en av oss.

Det är fortfarande mycket som är ovisst. Men en sak är säker: Vi kommer alla att minnas den här tiden, och se tillbaka på den.

Tänkte jag på mina medmänniskor? Eller satte jag mig själv i första rummet? De val vi gör i dag ska vi leva med, länge. De kommer att påverka många.

Snart kommer påsken. Och oavsett om vi firar den eller inte, tror jag att vi alla kan ta till oss av dess budskap: Vandringen är lång och mödosam. Men i slutet segrar ljuset över mörkret, och vi kan åter känna hopp.

Om några veckor fyller jag 74 år. Det är ganska mycket! Men det betyder också att jag hunnit uppleva många av de kriser som vårt land har gått igenom.

Jag har sett hur kriser hjälper oss att omvärdera; att skilja mellan viktigt och oviktigt. Hur rädsla omvandlas till insikt om problemens allvar och hur de kan lösas.

Och en sak har jag lärt mig: oavsett hur djup eller långvarig krisen blir, så tar den förr eller senare slut.

Och när den gör det, ja, då kommer vi alla att ha nytta av den omtanke och den kraft som svenska folket nu uppbådar. Den kraften kommer att vara en tillgång för vårt land – i den framtid som vi längtar efter.

Med de orden önskar jag Dig och alla i Sverige en fin påskhelg – trots allt.

Och även om det kan kännas svårt, så kom ihåg: Du är inte ensam.