Glas och porslin
Glas och porslin från flera generationer spelar en viktig roll i den kungliga representationen. I dukningen används framför allt samtida glas och porslin, som kompletteras med valda delar ur det äldre beståndet.
Glas och porslin
Det dukade bordets ceremonier har alltid varit en viktig del av hur furstliga hov manifesterat sin särart i förhållande till omgivningen. Föremålen har sin givna praktiska funktion men ska även förmedla nationens ställning och förhöja upplevelsen av måltiden. Idag består det kungliga dukade bordet av föremål i glas, porslin och silver. Denna ordning har stått sig sedan 1700-talet.
Det kungliga bordet knyter samman föremål och seder från olika epoker. Dukningen följer en traditionell och inarbetad form, där bara valet av porslin och glas skiftat de senaste hundra åren. Varje generation av kungliga personer har tillfört föremål till samlingarna. Mycket är beställt, annat har kommit som arv, eller varit gåvor vid jubileer och högtider. Den första servisen av äkta porslin, avsedd för kunglig spisning anlände 1734 som en gåva till drottning Ulrika Eleonora från August III av Polen och Sachsen.
Gustav III förvärvade flera nya serviser under det sena 1700-talet. Hans bröder hertig Karl och Fredrik Adolf införskaffade också stora serviser till sina respektive lustslott, Rosersberg och Tullgarn. Svenska tillverkare av senare datum, som Gustavsberg, Rörstrand, Kosta och Orrefors är också väl representerade i den kungliga taffelns förråd.
Under 1700-talet tilldelades varje gäst ett eget glas. Den dominerande formen i Sverige blir spetsglaset på hög fot och det användes för måltidens samtliga drycker. Efterhand bryts standardformen för vinglaset upp i varierande storlekar anpassade till olika drycker. Detta kulminerar i det tidiga 1900-talets stora glasserviser med hela uppsättningar av skiftande typer av glas. Reijmyre glasbruk var dominerande leverantör till det svenska hovet när utvecklingen inleddes. Idag används främst den glasservis som överlämnades av riksdag och regering i samband med DD.MM. Konungen och Drottningens bröllop år 1976. Den är formgiven av Sigurd Persson och utförd vid Kosta glasbruk.
De äldre kungliga samlingarna av keramik och porslin består både av internationella praktnummer och de mer återhållsamma Rörstrandstillverkade flintgodsserviser som levererades till samtliga kungliga slott i början av 1800-talet. Föremål har använts, blivit omoderna och ibland sålts av. En del har senare återförvärvats och återfått förlorad glans. Oskar II samlade på både glas och porslin från 1700-talet. De föremål ur Gustav III:s Gripsholmsservis som idag finns utställda på Gripsholms slott utgörs av återköp under hans regeringstid.
Även om föremål från olika epoker kan vara i bruk samtidigt på det kungliga bordet har tyngdpunkten i användandet alltid legat på samtida produktion med valda delar ur det äldre beståndet som komplement. Denna röda tråd följer med genom historien fram till idag. Ett bra exempel är den servis som H.M. Konungen fick i gåva från riksdag och regering vid sin 50-årsdag år 1996. Den är formgiven av Karin Björquist och utförd på Rörstrand.