H.K.H. Kronprinsessans tal vid konferensen ”Agenda 2030 – Hållbar omställning på vetenskaplig grund”

(Det talade ordet gäller)

Mina damer och herrar,

Tack för möjligheten att vara med i dag. Ämnet för den här konferensen känns både angeläget och akut, så jag är glad att vi kan mötas på det här sättet.

För en tid sedan läste jag en fascinerande artikel, om hur vaccinforskare från olika länder samarbetar virtuellt nu i covid-19-pandemin.

Gränserna må ha stängt. Men kunskapen, den färdas snabbt över världen. Och delas generöst.

Såhär sa en svensk forskare i artikeln: ”För oss handlar det generellt om att vara först med något resultat och kunna publicera data i finare tidskrifter. Men nu har vi passerat det. Vi har ett problem som måste lösas.”

Just det: Vi har ett problem – som måste lösas.

Det sägs att nöden är uppfinningarnas moder. Så är det nog. Men nöden är också en oerhört stark drivkraft för samarbete.

Vi har sett det historiskt, vi ser det i coronakrisen – och vi ser det glädjande nog också i arbetet med de globala målen.

2030 är bara tio år bort och, ja, vi får nog tyvärr säga att vi nu befinner oss i vad som är, eller snart kommer att vara, en nödsituation för planeten.

Precis som många andra i vårt land har jag haft förmånen att växa upp vid havet. Och det har nog bidragit till att bygga ett starkt engagemang hos mig för havsfrågor.

Därför har jag känt det som en stor förmån att få vara del av initiativet SeaBOS – Seafood Business for Ocean Stewardship.

Det handlar alltså om världens tio största fiske- och sjömatsföretag, som har krokat arm med forskare på Stockholm Resilience Center för att skapa en mer hållbar fiskeindustri. Till exempel genom bättre fångstmetoder och minskad användning av antibiotika i fiskodling.

Och jag vill verkligen understryka hur viktiga forskarna har varit för att möjliggöra det här samarbetet. De är ingen ”extra feature”. Utan de spelar en helt avgörande roll.

För om de här företagen ska göra de enorma investeringar som krävs för att ställa om sin produktion – ja, då vill de också ha en hållfast och vetenskaplig grund för sina beslut. Då behövs det oberoende forskare, som inte företräder något särintresse, och som alla kan lita på.

Jag tycker att SeaBOS är ett väldigt fint exempel på vetenskapens viktiga roll, som stöd för näringsliv och beslutsfattare, och som vägvisare i den omställning som vi alla behöver vara med och driva på. Den omställning, som inte kan vänta.

Det är absolut en lång väg kvar att gå innan vi har nått de globala målen. Men, precis som med coronaviruset så är det här ett problem, som måste lösas. Det finns helt enkelt inga alternativ.

Därför är det min starka förhoppning att vi nu ska använda tiden väl fram till 2030: Att vi ska ta chansen att arbeta tillsammans och tänka tillsammans, och låta forskningen visa vägen framåt.

Tack.

Till toppen