H.M. Konungens tal vid Sveriges kommuner och landstings högtidlighållande av demokratijubileet

Ers majestät,
Herr talman,
Fru stortingspresident,
Statsråd,
Ambassadören,
Värdar,
Ärade gäster

1911 hölls den internationella rösträttskongressen här i Stockholm. I sitt öppningstal sa Selma Lagerlöf följande:

”Hur skall vi nå fram till det, som är stort och gott, utan att hjälpa varandra?
Vi tror inte, att verket skall gå fort, men vi tror, att det vore synd och dårskap att avvisa vår hjälp.
Vi tror, att Guds vind för oss.”

Mina damer och herrar: Ikväll samlas vi här, ett stenkast från Kungliga Operan där Selma Lagerlöf höll sitt tal, för att fira det som är stort och gott.

Allmän och lika rösträtt är en milstolpe i vårt lands historia och en startpunkt för vår moderna svenska demokrati.

Fler fick rätten att rösta. Och varje röst fick lika vikt. Den principen kan synas självklar för oss i dag. Men för hundra år sedan omformade den vårt samhälle i grunden.

En central del av rösträttsreformen var införandet av kvinnlig rösträtt. Vägen dit var, som alla vet, både lång och kantad av hinder och fördomar. Det varnades för samhällsupplösning, färre äktenskap, försummade hem och tomma vaggor. Vi kan väl konstatera att de farhågorna kom på skam.

Mina damer och herrar. Jag har den stora förmånen att ägna en del av min tid åt resor runtom i Sverige. Många av er som är här ikväll har jag träffat vid sådana besök. Och en stor andel av er har valt att ägna er tid – inklusive kvällar och helger – åt uppdrag som politiker på kommunal och regional nivå. Det är en krävande uppgift. Inte alltid så tacksam. Den kräver nog lika mycket pragmatism som obotlig optimism.

Jag vill gärna ta detta tillfälle i akt att tacka er för era insatser. Ni förvaltar och bär upp den svenska demokratin, i den form som sattes för etthundra år sedan. Och det, som Selma Lagerlöf skulle säga, är både stort och gott.

Mina damer och herrar, det är en glädje för Drottningen och mig att fira detta viktiga jubileum tillsammans med er.